Var John Kerry packad?
Sent på kvällen i torsdags förra veckan höll John Kerry ett hastigt påannonserat tal som följde nästan omedelbart på president George W Bushs tal till det republikanska partikonventet i New York (du vet, det upplyftande talet där Bush målade upp socialpolitiska ambitioner som skulle ha gjort den gamle järnkanslern Bismarck grön av avund).
Det mest minnesvärda med Kerrys tal var att talaren föreföll trött och okoncentrerad. Han läste från små papperslappar på vilka han eller hans talskrivare kladdat ner kandidatens “talking points”, mest harmlösa försök att svara på Bushs tal. Det var sannerligen inte Kerrys bästa ögonblick, i synnerhet som det följde på Bushs väl framförda tal.
På fredagen efter talet insinuerade den högerpopulistiske radioprataren Howie Carr i Boston att Kerry varit berusad. Insinuerade, förresten, han mer eller mindre sa det rakt ut upprepade gånger, ackompanjerad av ljudet av ett glas som hälldes upp. För ordningens skull skall påpekas att Carr inte såg talet på plats utan på tv.
Hur Kerrys tal går till historien avgörs naturligtvis av hurvida han vinner eller förlorar i november. Om han vinner så kommer det att låta så här:
Inom Kerrys kampanj ansågs det riskabelt att omedelbart svara på presidentens tal. Praxis är att kandidaterna ligger lågt under rivalens partikonvent. Men Kerry framhärdade. “Han ansåg att det var absolut nödvändigt att kommunicera med det amerikanska folket på ett rakt och öppet sätt, oavsett vad traditioner som skapats långt före internet och dygnet-runt-nyhetskanaler påbjöd.” Kerrys passionerade tal i Ohio markerade en nytändning för den blivande presidentens då falnande kampanj.
Men om han förlorar kommer det naturligtvis att bli ett annat ljud i skällan:
Den liberale Massachusettssenatorns kampanj började klappa ihop nästan omedelbart efter demokraternas partikonvent i slutet på juli. Kerrys kontroversiella beslut att hålla ett tv-sänt tal bara timmen efter Bushs var ett desperat försök att påminna väljarna om att han inte ämnade försvinna tyst in i natten. Men talet var osammanhängande och Kerry framstod mest som desperat.
