Det enda arabskinn vi ska krypa in under är Osama bin-Ladens uppstoppade
Stig Ramel, en av många anhängare av den s.k. “Ännu en arabstatslösningen” av den israelisk-arabiska konflikten (ty Alla Araber Har Rätt Till En Egen Diktatur®), tycker att vi ska krypa in under skinnet på araberna för att förstå varför de är komplett oförmögna att skapa stabila, välmående och demokratiska stater. Nej, vänta, den oförmågan är Ramel helt ointresserad av. Vad han vill att vi ska förstå är varför araber tycker att det är snusförnuftigt att kvinnor spränger barn i luften.
Skriver Ramel:
För om man hade försökt krypa in under skinnet på folken i Mellersta Östern hade man förstått att det är palestiniernas martyrium, deras totala förnedring, deras samhällens krossande och den statsterrorism som blivit Sharons politiska signum, som framför allt föder motståndet. Det var hatet mot det Amerika, som möjliggör Israels 40-åriga ockupation av Västbanken, som var huvudingrediensen i bränslet i de mördarplan som styrdes mot New York och Washington.
Det var därför som inte en enda av de 19 arab-muslimska terroristerna var palestinier? Ramel vet mycket väl att el-kajdisternas brydde sig föga om palestinernas öde. Det saudiska kungahuset var kolan som de ville åt.
Mer Ramel:
När förnedringsbilderna från det amerikanska fängelset i Bagdad exploderade på arabvärldens tv-skärmar, blev det en symbol för hur de själva behandlades, för hur lågt deras eget människovärde står i västs ögon.
Inga värdesätter araber lägre än araberna själva. Därmed inte sagt att inte araberna sätter andra folkgrupper ännu lägre. Grupper som kurder i Irak och Syrien och svarta i Sudan vet hur det ligger till med den biten. Men visst. Varför skulle vi bry oss mer om arabiska människoliv än vad araberna gör? Fast likväl gör vi det, något som demonstreras varenda dag i Irak.
Ramels avslutning:
Terroristerna visade sig vara nationalister och några blev statsmän. Förvandlingsnumret kan med fördel studeras i dess israeliska tappning, förslagsvis med Menachem Begin som första uppslagsord.
Palestinierna erbjöds ett mycket förmånligt fredsavtal (efter att ha förvandlat sitt självstyre till ett laglöst, fattigt och korrumperat härke) men tackade nej för att därpå dra i gång intifadan på nytt. Jag tvivlar inte på att flertalet av palestinierna är nationalister. Jag har däremot inte sett någonting alls som tyder på att en enda av dem är statsman. Palestiniernas förnedring kommer att vara så länge de själva fortsätter den och inte en dag längre.
